Nu är min enkelbiljett till Colombia äntligen bokad!! Det känns fantastiskt roligt samtidigt som det känns väldigt skrämmande. Om knappt fem veckor kommer jag att påbörja min 27h långa resa till Sydamerika där jag kommer att stanna i tre, fyra månader. Det skrämmande med det är ju det faktum att jag ska resa och bo själv i ungefär ¾ utav den tiden. Jag har aldrig åkt själv någonstans och helt ärligt vet jag inte hur jag kommer att klara av det. Jag hoppas att min spanska utvecklas snabbt, att jag hittar en bra volontärplats och att jag träffar lite härligt folk så att jag inte blir alldeles ensam. Jag hoppas på det bästa helt enkelt!

Det är mycket att tänka på när man väl kommit till landet, men det är nog ännu mer man måste hinna göra innan man åker dit. Jag har gjort en lång to do-lista på allt som måste fixas innan jag väl sätter mig på planet, jag har dock inte lyckats kryssa för särskilt mycket på den ännu. Men de viktigaste punkterna såsom flygbiljett och vaccination är nu klara, alltid något! Eller ja, vaccinationen är nästan förprickad, ska ta en till spruta om en månad. Det blir en del sprutor när man åker iväg under en längre period, Hepatit A, Hepatit B, Tyfoidfeber och Gula febern var de saker som man behövde bli vaccinerad mot, men gula febern sprutan tog jag för två år sen när jag skulle till Ghana så den slapp jag, men det blev totalt tre sprutor. Skönt..

På tal om Ghana, jag tänkte ta och redovisa lite utav mina tidigare resor som har betytt väldigt mycket för mig. Jag tror att jag får dela upp dem i var sitt inlägg, men vi börjar lite smått med Turkiet.

 

 

Det här var den första utlandsresan jag gjorde utan familjen. Min kompis Johanna och jag åkte iväg en vecka till Alanya, Turkiet där vi solade, badade, fick smärre brännskador, umgicks med svårtolkade danskar, klättrade upp på ett berg och hade en fantastiskt bra tid tillsammans. Det kändes stort och lite skrämmande att åka iväg själva och ha ansvar för att allt gick bra, men det var inga som helst problem och vi hade riktigt kul tillsammans. 

Hej!

Jag heter Louise Lindblom. Jag är 20 år gammal, gick ut gymnasiet för två år sen där jag studerade samhällsvetenskapliga linjen med en internationell profil och för tillfället jobbar jag som vikarie inom förskolan. Jag skulle väl beskriva mig själv som glad, social, rolig, pedantisk och nyfiken. 

En kort beskrivning kan tyckas, men de flesta som kommer läsa det här känner mig nog någorlunda bra och kommer att titta in bara för att få veta hur jag har det om dagarna och få lite uppdateringar, okända människor kommer att lära känna mig mer genom bloggen så småningom. På tal om bloggen, ni kanske undrar om syftet till varför jag skaffade den här och varför personer som känner mig skulle vilja ha uppdateringar om mig genom en datorskärm när det finns mycket enklare och roligare sätt att ha kontakt på?

Saken är den att jag har tänkt åka iväg till Sydamerika i några månader. Jag åker om ungefär fem veckor, dock är resan fortfarande inte fullt ut planerad ännu. Det jag vet hittills är att jag ska flyga till Colombia, möta upp min kompis Hanna, som för tillfället bor där borta och pluggar spanska, och så ska vi resa till Colombias vackraste och mest intressanta delar innan hon flyger tillbaka till Sverige och lämnar mig ensam kvar i djungeln. Det är då kapitel två i min resa börjar, den mest skrämmande för min del, och också den som jag är mest förvirrad över.

Det jag vet att jag vill göra är att jag vill arbeta på ett barnhem, det stora problemet är att främst veta vilket land jag ska jobba i, men också på vilket ställe. Min original-idé var att åka till Colombia och sedan bestämma väl på plats vart mitt nästa flyg skulle ta mig. Det hade ju varit bra på ett flertal sätt, då jag kunde ta del utav lokalbefolkningens och andra turisters syn på resten utav kontinenten; var det är lätt att hitta volontärarbete, var det är säkrast, regnperiod, mest behov utav volontärer, bästa dykningsplats etc. etc. Efter lite påläsning så insåg jag att det alternativet kanske inte var det ultimata eftersom att utan en flygbiljett ut ur Colombia så är det inte säkert på att jag ens kommer på planet ifrån Sverige. Så nu gäller det väl helt enkelt att fortsätta leta efter en plats att arbeta på i Syd- eller Centralamerika. Återkommer när jag vet mer!

 

 

 

[1] Ecuadorianska skolbarn            [2] Hammarhajsstim på Galapagos

[3] Vattenfall i Amazonas               [4] Barnhem i Ecuador

 

Förövrigt så är det förresten en sak till ni behöver veta om mig; jag är inte riktigt en hängiven bloggare. Jag har en tidigare blogg som jag skrev i tillsammans med en kompis när vi åkte iväg till Australien i fyra månader.  Australien-bloggen skrevs väldigt sporadiskt i under tiden vi var borta, jag tror vi fick ihop ungefär tio inlägg under våra fyra, väldigt händelserika, månader. Vi hade väldigt mycket att skriva om, det var alltså inte bristen på händelser som var orsaken till vår dåliga uppdatering. Vi var även två personer, och om jag ska vara ärlig, så var det min resekompis som la ner mest tid på att fixa iordning inlägg. För att sammanfatta det hela, det kan bli så att det möjligtvis inte kommer att skrivas särskilt mycket här i. Men jag lovar att verkligen, verkligen försöka.

Hasta la vista!